Takets Lag
Kvällsläsning i denna fantastiskt inspirerande bok som jag fått av min fina far.
David Levithan
En av mina absoluta favoritböcker är "ibland bara måste man". Köpte och läste den tack vare lite inspiration från Oskar och Daniel, som båda nämnde den i sina bloggar, så jag var tvungen att läsa den helt enkelt. Och den är fin.
Så, nu när bokrean var igång, så köpte jag ytterligare två böcker av samma författare, och hoppas på att dessa åtminstone kan jämföras med den första. Jag tycker om hans sätt att skriva, hans sätt att få allt möjligt att framstå som självklart och jag tycker om hans sätt att uttrycka sig i fina ord.
I ärlighetens namn så föredrar jag oftast ungdomsböcker framför "vuxen"-böcker. Jag vill kunna läsa om känslor som jag själv kan känna, händelser som jag själv kanske upplevt och jag vill läsa ord som jag själv kunde skrivit eller sagt. Dock får det inte bli "barnsligt" eller så, men ja, oftast är ungdomsböcker mer och bättre än vad de kan tyckas verka på omslaget.
En av mina absoluta favoritförfattare är Katarina von Bredow, fantastisk!
Ibland bara måste man (Boy meets boy): Paul har det inte lätt just nu. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och hela gänget för den där Chuck! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. Och Noah sedan. Noah med de grönaste gröna ögon vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sitt ex Kyle i skolans städskrubb. Rörigt värre! Och mitt i alltihop ska han hinna förbereda Glada änkans fest med döden-tema.
Naomi & Elys kyssförbudslista: Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).
För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra - tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?
Nick & Norahs oändliga låtlista:
Naomi & Elys kyssförbudslista: Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).
För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra - tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?
Nick & Norahs oändliga låtlista:
Nick:
Jag vet precis vad som kommer att hända och jag vet att jag måste göra någonting - vad som helst - för att förhindra det. Så jag, den halvtrista basisten i det halvdåliga queercorebandet, vänder mig till tjejen i flanell som jag inte ens känner och säger:
"Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?"
Norah:
Hon kommer rakt emot mig. Nej nej NEEEEEEEEEEEJ. Herregud, jag gör vad som helst för att hon inte ska känna igen mig och börja prata med mig. Pojkvän till undsättning!
Jag besvarar icke-bögens fråga genom att lägga handen om hans nacke och trycka hans ansikte mot mitt.
En natt i New York. Nicks och Norah möts vid midnatt och sedan korsas deras vägar igen och igen. Musik, dans och hångel på de mest besynnerliga ställen gör natten näst intill oändlig. David Levithan och Rachel Cohn skriver vartannat kapitel och låter Nick och Norah växelvis delge sina, ibland vitt skilda, tolkningar av nattens händelser.
Jag vet precis vad som kommer att hända och jag vet att jag måste göra någonting - vad som helst - för att förhindra det. Så jag, den halvtrista basisten i det halvdåliga queercorebandet, vänder mig till tjejen i flanell som jag inte ens känner och säger:
"Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?"
Norah:
Hon kommer rakt emot mig. Nej nej NEEEEEEEEEEEJ. Herregud, jag gör vad som helst för att hon inte ska känna igen mig och börja prata med mig. Pojkvän till undsättning!
Jag besvarar icke-bögens fråga genom att lägga handen om hans nacke och trycka hans ansikte mot mitt.
En natt i New York. Nicks och Norah möts vid midnatt och sedan korsas deras vägar igen och igen. Musik, dans och hångel på de mest besynnerliga ställen gör natten näst intill oändlig. David Levithan och Rachel Cohn skriver vartannat kapitel och låter Nick och Norah växelvis delge sina, ibland vitt skilda, tolkningar av nattens händelser.