Jag har skrivit om detta inlägget 1000ggr nu, men inga ord passar liksom in. Ville någonstans sätta lite ord på känslorna i mitt hjärta just nu, men ibland räcker inte ord till. Så ja.

Jag är så jävla tacksam och jag älskar så jävla starkt just nu. Det var nog det jag mest ville få sagt. Jag är tacksam för de fantastiska människorna jag har i mitt liv och för mina fantastiska pälsbollar här hemma (som denna sekund somnat i en hög i mitt knä.). Kan inte ens förklara känslan av den tacksamheten. Hur jag än skriver det så låter det sådär äckligt klyschigt, haha. Men det liksom känns sådär trångt i bröstet, på ett bra sätt. 

En liten del av mitt hjärta värker dock av ilska och besvikelse. Men saken är den att den känslan är inte ens i närheten av att ta över den kärleken jag känner till de finare känslorna. Men ja, en jävla massa känslor i omlopp här ja! 

Men vad som än händer i livet, så finns det en mening i det. Det är något jag verkligen lärt mig de senaste åren. Det finns en mening. Och ibland måste du släppa vad du känner och istället fokusera på vad du förtjänar, vad du är värd. Ibland måste man låta hjärnan göra sin del, innan man släpper in hjärtat. 

Men just nu, ikväll, så ska jag följa hjärtat och fixa te, krypa ner under täcket med mina pälsklädda barn och läsa sådär äckligt fluffiga noveller några timmar innan jag somnar till ljudet av Leas brummande. åh, det är så jävla fint. Vem behöver fokusera på något annat när man har det? <3