Föreläsning
Ja, just det, jag nämnde ju att jag föreläste i förra veckan. Jag blev, för ungefär 2 månader sedan, uppringd av en gammal lärare på mitt högstadie. Hon frågade om jag skulle kunna tänka mig att komma till högstadiet under 9ornas gymnaievals-period och föreläsa för dom om entreprenörsskap. Jag blev så otroligt glad, och valde att inte bara föreläsa om entreprenörsskap, utan om att våga välja efter sina egna drömmar och mål. Jag valde alltså att prata om att vara entreprenör över sitt egna liv och inte nödvändigtvis i samband med att vara egenföretagare. För ärligt talat så är det en så mycket viktigare del. Jag ville liksom inte få elever som precis känner det som att de ska välja hela sin framtid, att tro att man bara kan vara riktigt framgångsrik om man startar något eget... för så är inte fallet.
För vem bestämmer egentligen om du är framgångsrik? DU! Och DET fokuserade jag på. Jag pratade om vikten av mål och drömmar och att alla har rätt till sin egen framtid och sina egna val. Och att allas drömmar, hur stora eller små de än är är både relistiska, fina och värda all uppmärksamhet.
Det går inte med ord att förklara hur varmt jag blir i hjärtat varje gång jag pratar/skriver om något sådant här, om inspiration och drömmar, om att vara entreprenör över sitt egna liv. Och för att bara ge er en liten gnutta av alla de fina känslor som eleverna gav mig tillbaka, utan att de ens förstod det, så kan jag säga såhär: Tänk er att ni står framför cirka 40 elever och pratar på om drömmar och mål och börjar fråga dom om just detta, och de, en efter en, börjar berätta att de faktiskt har drömmar, saker de vill göra, uppleva och saker som de kanske gör redan nu för att förbereda sin framtid. Den känslan, när eleverna faktiskt börjar tänka mer kring allt detta. OCH slutligen...
...Tänk er situationen framför er när du ska avsluta föreläsningen och du säger till dom att: "Jag är hundra procent säker på att om jag skulle sätta mig ner med var och en av er härinne och prata individuellt med er om vilka ni är, vad ni vill, vad ni känner osv, så är jag hundra procent säker på att ALLA ni skulle inspirera mig på olika sätt. ALLA. Något skulle inspirera mig med sina drömmar, någon med sina idéer, någon med sitt fantastiska skratt, någon med sina intressanta frågor, någon med sitt fritidsintresse osv.... För alla ni härinne har sin egna inspiration inom sig. Det handlar bara om att hitta den." Och när du säger de där orden, så ser du hur även de som suttit väldigt tysta under föreläsningen börjar le och helt plötsligt tittar på dig med nya blickar. DEN känslan, den är obeskrivlig.
Så ja, jag har väl hittat en stor del av mitt kall iallafall. Min dröm. Att föreläsa/prata med människor. Att våga utmana människor. Finns så mycket glädje i det, och det är också så jävla fantastiskt kul att prata för människor!
Och vet ni vad? Jag har redan fått förfrågningar från flera olika skolor som vill att jag ska föreläsa. Så ja, kanske blir det inte liten framtid med detta också? Vore så kul! Och ja, som Emelie sade, det var ju typ detta jag ville från början. Eller ja, jag ville bli livs-coach/kurator/SYO typ. Mn det är samma område. Fin dröm!
För vem bestämmer egentligen om du är framgångsrik? DU! Och DET fokuserade jag på. Jag pratade om vikten av mål och drömmar och att alla har rätt till sin egen framtid och sina egna val. Och att allas drömmar, hur stora eller små de än är är både relistiska, fina och värda all uppmärksamhet.
Det går inte med ord att förklara hur varmt jag blir i hjärtat varje gång jag pratar/skriver om något sådant här, om inspiration och drömmar, om att vara entreprenör över sitt egna liv. Och för att bara ge er en liten gnutta av alla de fina känslor som eleverna gav mig tillbaka, utan att de ens förstod det, så kan jag säga såhär: Tänk er att ni står framför cirka 40 elever och pratar på om drömmar och mål och börjar fråga dom om just detta, och de, en efter en, börjar berätta att de faktiskt har drömmar, saker de vill göra, uppleva och saker som de kanske gör redan nu för att förbereda sin framtid. Den känslan, när eleverna faktiskt börjar tänka mer kring allt detta. OCH slutligen...
...Tänk er situationen framför er när du ska avsluta föreläsningen och du säger till dom att: "Jag är hundra procent säker på att om jag skulle sätta mig ner med var och en av er härinne och prata individuellt med er om vilka ni är, vad ni vill, vad ni känner osv, så är jag hundra procent säker på att ALLA ni skulle inspirera mig på olika sätt. ALLA. Något skulle inspirera mig med sina drömmar, någon med sina idéer, någon med sitt fantastiska skratt, någon med sina intressanta frågor, någon med sitt fritidsintresse osv.... För alla ni härinne har sin egna inspiration inom sig. Det handlar bara om att hitta den." Och när du säger de där orden, så ser du hur även de som suttit väldigt tysta under föreläsningen börjar le och helt plötsligt tittar på dig med nya blickar. DEN känslan, den är obeskrivlig.
Så ja, jag har väl hittat en stor del av mitt kall iallafall. Min dröm. Att föreläsa/prata med människor. Att våga utmana människor. Finns så mycket glädje i det, och det är också så jävla fantastiskt kul att prata för människor!
Och vet ni vad? Jag har redan fått förfrågningar från flera olika skolor som vill att jag ska föreläsa. Så ja, kanske blir det inte liten framtid med detta också? Vore så kul! Och ja, som Emelie sade, det var ju typ detta jag ville från början. Eller ja, jag ville bli livs-coach/kurator/SYO typ. Mn det är samma område. Fin dröm!
Kommentarer
Trackback