Satt och slö-läste lite om James Dean, min största inspiration, när jag plötsligt såg bilden här ovan. Ett vanligt papper där James Dean, för snart 60 år sedan skrev ner instruktioner för hur hans katt skulle skötas när han var iväg på bil-rallyt han skulle på innan han dog. 


När jag kollar på bilden så känns det sådär läskigt verkligt. Alltså, klart man vetat tidigare att han funnits i verkliga världen, att han andats, skrattat, lett, pratat, tänkt, levt. Men helt plötsligt blir det liksom en annan sak. Jag kollar på bilden, på pappret, ser hans handstil, och tänker liksom "Vad tänkte han just i den stunden? Klappade han sin katt innan han åkte iväg? Hur lät det när han förde pennan över pappret......" haha, ja, ni fattar. Låter knepigt, men tänk så levande han var i just den stunden och tänk hur viktigt det var för honom att just då se till att hans katt skulle må bra medan han var borta. Och från att vara så levande så var han sedan helt plötsligt bara borta liksom. Den där sista gången han tog upp sin katt och kramade om denne skulle verkligen vara den sista gången någonsin. Allt han gjorde skulle han göra för absolut sista gången. 

Det känns så konstigt när man tänker så. Han är liksom inte bara ett namn, någon som inspirerar mig och miljoner andra. Han var verkligen någon, någon som andades, någon som skrev lappar, någon som betydde något alldeles alldeles speciellt för en liten katt. 



Älskar hur en enkel lapp kan göra alla tankar, känslor och bilder av honom till plötslig verklighet. 
Och ja, än en gång, tack James för att du inspirerar mig genom allt. Kan inte ens förklara det, men det är bara något med dig som gör alla färger mer klara. Tack för att du har funnits. Det gör skillnad.