Den där känslan när man älskar någon så innerligt att du skulle känna dig genuint lycklig bara över att se denne le varje dag och må bra. Det är liksom det viktigaste, att hon/han får le och bara vara lycklig. När det, vackert nog, är viktigare än själva relationen i sig.

Den känslan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mail: (publiceras ej)

Din blogg eller annan hemsida:

Din kommentar:

Trackback