Ibland gör man så korkade saker. Saker som man liksom vet om kommer göra ont och skada en på ett eller ett annat sätt, men ändå gör man det. Hur många gånger har man till exempel inte lyssnat på en låt som gör en ledsen, och just därför lyssnar man liksom? Eller kollat på en bild som påminner en om något fint eller hemskt, något som får dig att gråta iallafall. Det är som att man ibland pinar sig själv medvetet. 

Men jag antar att det bara är mänskligt. Och jag vet inte, man kanske behöver det ibland? Få minnas, även det som gör ont liksom. Det är också minnen och en del av ens liv och vem man är och har formats till.

Kom att tänka på detta för att jag, faktiskt av ren slump, snubblade över lite gamla bilder på datorn. Hittade bland annat denna. Står till och med ett datum på den, och en tidpunkt. 08-08-07 17:00. För över 2 år sedan togs denna, medan jag väntade, efter redan 7-8 veckors väntande tidigare. Och ja, tänker inte skriva mer än så. Men bilden gör ont att titta på.

Jag tror att, vad jag ville komma fram till, var att det är okej att tvinga sig själv att minnas ibland. Jag tror ärligt talat att man behöver det, för att förstå hur man själv fungerar. Allt som händer i ditt liv, alla handlingar, alla beslut och alla dagar i livet räknas. Allt påverkar på sitt sätt. Det är fint när man tänker efter, men också skrämmande. Men även det tråkiga, det i livet som är skrämmande, kan påverka dig positivt. Tänk på något hemskt som du varit med om eller som du känt, och tänk sedan på alla de nya människorna som du träffade efter det, eller annat fint som du fått uppleva. Det skulle du antagligen inte gjort om den där händelsen eller känslan aldrig hade ägt rum.

Jag vet att det inte är lätt att tänka så, men det stämmer ju faktiskt. Och det gör att jag just nu faktiskt kan le åt bilden. För jag kommer ihåg hur fin jag kände mig den eftermiddagen. Jag var orolig och nervös och kvällen skulle sluta i känslomässig ensamhet och tårar, men jag var vacker. Det är värt att le för. ♥