MPB07B


Tisdagskvällen spenderades på Brännan med gamla finaste gymnasieklassen.
Jag fick äntligen träffa människor som kanske inte är en del av varje dag eller ens mina närmsta vänner, men människor som får mig att le, som får mig att må bra som mig själv. Det är värt en hel del.

Ni är fina, och ja, jag saknar gymnasietiden liite. Jag erkänner det.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mail: (publiceras ej)

Din blogg eller annan hemsida:

Din kommentar:

Trackback